20:28:00
Skuggsångens mästar
En koltrast har gul näbb om han är hanne. Och det är han som sjunger från TV-antennen som mest med en sång han övat på i smyg sen nyår.
Trädtopp eller TV-antennen, bara han kommer högst och får sjunga – då är det alltid Koltrasten.
Sångarkarriär började vid nyår. Så lågt som möjligt på gårdarna eller uterummens lägsta punkt där sitter han och övar – svagt och falskt.
En fågels hjärna ombildas inför varje stort steg - fyra gånger under ett år. Höst, vinter, parning och häckningen. Det där sångcentrat har inte använts under året men nu uppdateras det och sången pockar. Dom startar sin s k Skuggsång. Den övar och övar och ju bättre det går ju mer klättrar fågeln uppåt och sången blir starkare för vart steg. Först då den är på toppen på en TV–antenn och hela trakten hör honom då är han oslagbar. Det handlar INTE om kärlek utan en uppmaning till andra Koltrastar att hålla sig undan och "kom inte till mitt revir". Glödande toner helt enkelt. Dom där hoten till omvärlden startar mängder med hormoner till honorna i området. Dom attraheras av hans kaxiga sång.
Koltrasten var tidigare flyttfågel men med städernas uppvärmning under 1900-talet fick Koltrastarna att flytta till city och belägra stadens högsta punkter.
Sångfåglarna har extra utrustning för att bli storsångare. Luftstrupen delar sig i två luftrör. Två struphuvuden, ett övre Larynx (saknar stämband) och ett nedre Syrinx. Ljud skapas genom att luft pressas och bröstmusklerna samarbetar oberoende av varandra. På så vis produceras två toner på samma gång.
En del av fåglarna är också s.k. härmfåglar. Stararna avslöjar var de övervintrat då de kommer om våren och härmar de arterna de haft i sin närhet under vintern där i södern. En Stare kan härma uppåt 100 olika arter men mellan stroferna har de sitt eget sträva läte så man vet att det är en Stare man hör. Människor kan lära sig att härma en del fågelsånger, minns multiartisten Jan Lindblad som var en mästare. Hans pappa var Tandläkare på Östermalms Torg i Stockholm och han slipade Jans framtänder efter önskemål så dom blev slutligen ett instrument för härmning. Många minns säkert han visslingssussén på svensktoppen med: En klosterträdgård.
Härmsångaren är en art som är oslagbar härmade och som gör en van ornitolog undrande då han bara hör olika arter men ser inga kroppar. Andra som kan ställa till det är Gräshoppssångaren som spelar på så hög ton att man kan få balansproblem på platsen.
Att Koltratsen är älskad av en bred majoritet visade det sig då världen på 80-talet alla länder röstade fram sin nations symbol i form av en typisk fågel för sitt rike. Sverige valde just Koltrasten. Norge tog Strömstare och Finland Sångsvan och Danmark tog Knölsvanen.
Robertsfors i Västerbotten var måhända förutseende och snabbast av alla med sitt kommunvapen – en Koltrast som numera är 700 år gammalt. / Text och foto: Peter Wiking
Texten publicerad i DN under 2014